Novembermörker, men ser ändå ljust på tillvaron..

Det var ett tag sen jag uppdaterade här sist, men vet inte om det är novembermörkret som inspirerar. Det är mörkt på morgonen när man åker till jobbet och mörkt när man åker hem och där i mellan är det konstant grått.. 🙂 . Då känns det lite inspirerande att skriva av sig lite..

Nu har det gått snart 2 år sen jag gjorde min strålknivsbehandling och jag väntar fortfarande på en kallelse till uppföljning. Såklart är man nyfiken om AVM-et har krympt..

Åtminstone har jag inte haft några krampanfall sen jag hamnade på sjukhus för över 2 år sedan och jag vet faktiskt inte om det beror på medicinerna jag äter eller om mitt AVM faktiskt har krympt. Är så in i bängen nyfiken på att veta nu 🙂

Annars så känns det som om jag kan leva ett hyfsat normalt liv. Har varit ute och rest i omgångar , men har tyvärr lagt träningen på is och hoppas att jag kan återuppta löpträningen inom en snar framtid.

Får väl skriva här igen när jag får kallelse till återbesök, tills dess får ni ha det så gött därute, vilka ni än är som läser dessa rader 😉

 

2 reaktioner på ”Novembermörker, men ser ändå ljust på tillvaron..”

  1. Hej på dig.

    Tack för din blogg, den har gett mig mycket.
    Har letat efter berättelser och stödföreningar
    men inte hittat så mycket. Är med i en grupp på Facebook för dom med avm.
    2014 fick jag diagnosen avm, valde att inte behandla avm:et. Jag har flera stora utspridda
    i vänster hjärnhalva. Har epelepsi och på senare tid fått en huvudvärk från helvetet. Motoriska störningar, mest på höger sida och förvirring har tillkommit. Väntar nu på besked om hur och när jag ska behandlas, tror det blir gammakniv, hoppas på det. Du har beskrivit det så bra, känner mig ganska lugn nu. Hoppas att du kan ta upp din träning inom snar framtid. All lycka till dig.

    Carita

    1. Hej,
      Kul att du hittade till min blogg 🙂
      Anledningen till att jag skapade denna blogg var egentligen av två orsaker. Den ena var det som du beskriver att när jag fick min diagnos så sökte jag efter information och berättelser i Sverige, men hittade ingenting egentligen och det andra var att ”skriva av mig” min oro och ångest över det jag drabbats av. När jag fick min diagnos så hade jag tusen frågor som jag sökte svar på. Min situation har ju gått från total okunskap till att nu förstå en hel del 🙂 men fortfarande så är ju en del frågor obesvarade t.ex har min strålbehandling varit lyckad eller inte. Detta hoppas jag få svar på inom en snar framtid.
      Du skriver att du väntar på besked om strålbehandling och jag kan ju inte ge dig några råd då varje behandling egentligen är unik. Men från mitt perspektiv så gick det bra och jag fungerar hyfsat i min vardag. Min träning räknar jag med att återuppta 🙂 , men vill gärna få klartecken från doktorn först.
      Jag önskar dig lycka till med din behandling..
      //Timo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + nio =