Då var strålknivsbehandlingen genomförd

Tisdag 20/1 2015

Kl 14.30 så skrevs jag då in på den Neurologiska kliniken, avdelning R14 på Karolinska sjukhuset i Stockholm.  Jag fick min sängplats i sal 9  och installerade mig.  Under eftermiddagen fick jag gå igenom en massa praktisk information om vad som skulle ske de kommande dagarna och jag fick träffa min doktor Georges Sinclair som gick i genom hela processen med mig och min fru Louise som var med och lyssnade. Han sa att de hade fått all information samt bilder från mina tidigare undersökningar på Sahlgrenska i Göteborg, men de var ändå tvungna att genomföra en ny angiografi och en ny magnetröntgen av huvudet för att exakt säkerställa hur stor min AVM var och var den satt för att kunna säkerställa hur stor stråldos jag skulle få. Så tisdagskvällen blev en lång väntan mot onsdagen då jag skulle väckas tidigt för att dra igång processen. Jag fick en insomningstablett för att kunna sova, men den hjälpte inte så mycket då tankarna for omkring i hjärnan.

Onsdag 21/1 2015

Kl 05.30 så blev jag väckt för att förberedas för dagens alla vedermödor 🙂 . Jag fick en nål instucken i vänsterhanden för att kunna få in bl.a kontrastvätskor in i kroppen.

Första instans blev strålknivsenheten där jag skulle få en s.k stereotaktisk ram monterad på huvudet. Den skruvades in i skallen med 4 skruvar och jag fick lokalbedövning för att det inte skulle göra ont. Den skulle jag sen ha på mig hela dagen. Se bild nedan (snygg va? :-).

Jan 2015 319

 

När denna sen var på plats så var nästa anhalt att göra en s.k. angiografi dvs man gör ett hål i ljumsken och för upp en tunn kateter via kroppen upp till huvudet. Sen sprutas en kontrastvätska in och så tar man bilder på hjärnan där man tydligt kan se hjärnans blodsystem. Man gör detta under lokalbedövning och är alltså medveten om vad som sker.  Man får dock lugnande medicin, för det kan upplevas obehagligt.

Eftersom jag hade gjort detta tidigare på Sahlgrenska via höger ljumske så visste jag hur detta fungerar och hade väl lite ångest för detta då jag inte upplevde det speciellt angenämnt då 🙂

Man punkterade vänster ljumske på mig denna gång och jag upplevde inte alls samma obehagskänsla som tidigare. Själva proceduren tog ca en timma. När man sen förslöt ingångshålet i ljumsken så använde man en annan metod här på Karolinska jämfört med Sahlgrenska. På Sahlgrenska använde man något som kallades Starclose och här använde man något som kallas AngioSeal som består av en ”täckplatta” som ”tätar” på kärlets insida. Denna hålls fast med en sutur. Allt består av s.k. resorberbart material och försvinner av sig själv inom 60-90 dagar.

angioseal

Denna metod upplevde jag som mycket behagligare och i princip kunde jag vara uppe och gå direkt, men förra gången så tog det ett par dagar innan jag kunde gå riktigt.

Efter angiografin så rullades jag in på magnetröntgen och fick i ca 45 minuter köra in huvet i en apparat som lät som en gammaldags ångpanna i ljudvolym 🙂 Ljudet förstärktes dessutom av ramen som jag hade monterad på huvudet och trots öronproppar så kan jag lova att detta inte var speciellt angenämt 🙂

Efter detta så rullades jag upp på vårdsalen igen för att vänta på att doktorer och fysiker gick igenom resultaten från undersökningarna. Resultaten skulle sen matas in i datorn som styr strålkniven.

Under tiden jag väntade på att få komma till sista anhalten för dagen dvs själva strålknivsbehandlingen så fick jag lite mat och inte lätt att äta med denna ram monterad på huvudet 🙂

Jan 2015 295

Sen på eftermiddagen var det så dags att rullas ner till strålknivsbehandlingen. Där fick jag innan behandlingen prata med min doktor Georges Sinclair som hade gått igenom resultaten. Han berättade att min AVM var lite större än man först hade trott. Den var 30x25x20 mm och satt väldigt nära rörelsebarken på vänster sida bak i huvudet. Eftersom den satt så känsligt till så kunde man bara ”köra” med halv stråldos för att inte riskera att skada vitala delar som berörde kroppsdelar på höger kroppshalva. Men han ansåg att man kunde behandla hela AVM-et.

Sen var det så dags att rullas in och jag fick en hjälm med 192 hål monterad på min stålram och stråltiden var exakt en timma. Under tiden jag låg där fick jag lyssna på musik och valde ”Lugna favoriter” :-).  Denna behandling var i princip ljudlös och det mesta jobbiga var att ligga i en timma och försöka räkna ut hur lång tid som var kvar. Jag kunde kommunicera med sköterskan Ingela hela tiden. Jag fick besked av henne att proceduren kunde avbrytas när som helst och återupptas om jag så ville. Men jag körde på, för jag ville få det gjort 🙂

Efter behandlingen så monterades ramen av och jag blev bandagerad runt huvudet för att sen rullas upp på avdelningen.

Jan 2015 321

 

Efter att ramen tagits av och bedövningen börjar släppa sig fick jag den mest djävulska huvudvärk jag nånsin haft. Jag fick värktabletter i flera omgångar och det tog ca 2 timmar innan det släppte.

Efter detta så skulle jag få ligga kvar på sjukhuset över natten för att man kan få en reaktion på strålbehandlingen inom 12 timmar.

Torsdag 22/1 2015

Sov inget vidare på natten men det kanske inte är så konstigt. Kände inga reaktioner på morgonen, men såklart var man lite vimmelkantig och mör, så efter check och frukost så var jag klar att skrivas ut för hemfärd.

Det kommer sen att ta upp till 3 år innan jag får besked om behandlingen har gett effekt och under tiden kommer jag att få gå på regelbundna kontroller.

Jag måste säga jag under de tre dagarna på Karolinska fick toppenvård av en enormt trevlig personal och t.o.m maten var perfekt 🙂  Svensk vård som den är på Neuro på Karolinska måste vara i världsklass och jag vill rikta ett stort tack till personalen där. Ingen nämnd och ingen glömd, men några fick jag med på bild i alla fall innan jag åkte hem 🙂

Jan 2015 337

 

En reaktion på ”Då var strålknivsbehandlingen genomförd”

  1. Hej Timo,

    Gick igenom hela proceduren som du har gjort och är nu AVM fri.
    Embolisering varvid jag fick en liten stroke sedan gammakniv på karolinska har fortfarande stickningar på högra sidan annars är det helt OK. För övrigt håller jag med dig till 100% om vården på
    Neuro avd både Karolinska och US i Linköping

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 2 =