Idag är det ett år sen på dagen som jag hamnade på sjukhus och fick min AVM-diagnos. Otroligt vad ett år kan gå fort och vad mycket som har hänt. Mitt liv har såklart förändrats en hel del och jag har fått lära mig leva med att jag inte är helt frisk. Inte för att jag tänker så mycket på det i vardagen, men sjukdomen gör sig hela tiden påmind på ett eller annat sätt. Senaste månaderna har jag upplevt en enorm förbättring i mitt allmäntillstånd och van med att idrotta och hålla igång, som jag gjort i hela mitt liv så tänkte jag att nu måste jag förbättra min kondition. Jag startade med raska promenader ett par dagar i veckan och bestämde mig för att prova löpträning en dag i veckan till att börja med. Jag har en löpslinga i Norge som är ca 5 km. De två första veckorna inledde jag med ett mellanting, mellan rask promenad och löpning och allt verkade fungera bra. I onsdags i denna veckan bestämde jag mig för att testa gränserna lite och körde i ett lite hårdare tempo, men vad händer? Jo, efter ca 3 km när jag har uppnått en ganska hyfsad puls, så känner jag att jag börjar bli lite snurrig och upplever att jag börjar tappa känseln i höger ben. Jag får såklart en enorm ångest och tvingas avbryta löppasset och sätta mig ner. Detta tillstånd håller i sig i ca 5 minuter och så småningom släpper det och jag kommer tillbaka till något slags normaltillstånd. Sjutton också tänker jag, jag är alltså inte återställd ännu, men det är väl bara att inse att detta tar tid. Ingen kul konstaterande alls, men det är väl bara att kämpa på.. 🙂
Som om det inte vore nog så får jag en fruktansvärd huvudvärk efteråt som drar neråt bihålorna och den sitter fortfarande i nu två dagar efteråt. Men vet inte om det har något samband med det som hände i löparslingan , men misstänker detta starkt då samma sak hände för ett år sen..
Vad har jag lärt mig av detta? Jo att ta det lite lugnare och låta få läkningen ta den tid som krävs..
Efter detta så får jag väl nöja mig med långpromenader 🙂
Ha det gött där ute och nu hoppas vi på en varm och skön sommar 🙂
Gjorde min första embolisering 15.6. Hela mitt AVM stängdes igen. Operationen lyckades perfekt. Kom hem från sjukhuset 19.6. På morgonen 20.6 drabbades jag av en hjärnblödning. ett nytt avm hittades och en ny embolisering gjordes 21,6. hela mitt liv är upp och ner. Trötthet efter skadan och rädslan för en ny blödning.
Hej,
Tråkigt att höra att höra din historia, men jag är övertygad om att du får en bra vård. Man är tvungen att hålla humöret uppe eftersom man inte har något val. Själv är jag på semester utomlands nu och livet pågår som vanligt. Men hela tiden finns såklart oron där för mig också och väntar på besked om att undersökas för att se om min AVM har krympt. Jag håller alla tummar och tår för att det skall gå bra för dig.
Mvh Timo