Den här berättelsen börjar den 12 juni 2014 för enkelhetens skull. Att dra storyn från min födelse 30 april 1958 hade blivit en alltför lång historia, men det är möjligt att det blir djupdykningar ner i händelser däremellan då berättelsen kräver detta 🙂

12 juni 2014

Den 12 juni var en torsdag och skulle hem till min sons skolavslutning på fredagen. Resan började från Sarpsborg ca 16.00 och normalt tar det ca 2 timmar med bil hem om man inte gör några stopp på vägen. Denna gång så gjorde jag ett stopp på Torps köpcentrum utanför Uddevalla för att inhandla lite mat och annat inför skolavslutningen.
När jag stod i kassan på ICA så kände jag plötsligt att mitt högra ben började krångla igen, vilket innebar att det liksom domnade bort och jag tappade känseln. Inte nu igen tänkte jag, eftersom detta har hänt mig ett flertal gånger tidigare de senaste 5-6 åren. Jag har ju alltid trott att det har med mitt höga blodtryck att göra och hade liksom inte tid med detta just nu tänkte jag, även om känslan brukar försvinna efter 10-15 minuter. Men jag betalade för varorna och begav mig till bilen och lastade in och skulle sätta mig och köra hemåt. Men, det var något som inte riktigt stämde, domningarna i benet var fortfarande kvar och dessutom hade jag nu fått en allmän olustkänsla och började känna mig allt mer desorienterad. Vad fan är det som händer tänkte jag och började få en allt större olust och ångestkänsla.
Jag gick ur bilen och tänkte om jag går ut i friska luften och går en sväng så försvinner det nog, det brukar det ju göra, men icke det blev bara värre och jag kände mig konstigare och konstigare. Jag insåg att nu måste jag agera och sa till en kille som precis hade parkerat bredvid att han skulle ringa en ambulans. Han agerade med en gång, eftersom han nog insåg att jag behövde hjälp. Jag kommer ihåg honom diskutera med larmcentralen på andra sidan telefonluren och jag hörde att han sa att en ambulans var på väg. I samma veva så minns jag att en kvinna närmade sig som jag tror sa att hon var sjukvårdskunnig och undrade om hon kunde hjälpa till. Därefter blev allt svart för mig…
Ett stort tack till de två okända personerna utanför Torp köpcentrum som hjälpte mig i denna situation..

Jag kvicknade så småningom till i ambulansen och kommer ihåg att ambulanskillen sa att jag hade fått kramper och svimmat av en stund. Det förstod jag också men min stora oro var, vad sjutton var det som hade hänt..

Jag blev körd till akuten på NÄL där jag blev mycket bra omhändertagen. Jag fick genomgå en hel del undersökningar och blev så småningom placerad på Akut OBS-en och fick vara kvar där över natten.

13 juni 2014

Fredag den 13 juni alltså och jag sov väl hyfsat bra med tanke på omständigheterna men många tankar var det som for runt i min hjärna och detta var alltså första gången i hela mitt liv som jag låg inlagd på sjukhus och första gången någonsin jag fick dropp.

På morgonen fick jag genomgå en röntgen av hjärnan och efter det kunde man konstatera att jag hade AVM och jag fick under ronden snacka med en doktor, Christer Lundqvist, som visade sig vara mycket insatt i det som jag alltså hade drabbats av. Faktum var att han är en av landets främsta experter på denna typ av åkomma och en av pionjärerna inom området.
Man kan väl säga att jag hade en oerhörd tur att han råkade jobba just då och han är ju egentligen pensionär men hoppade in och jobbade extra.